....en liten tråkig blogg.

Nej mamma!
- det är inte ett badkar med vatten, det är ett badkar som inte dragit ur proppen på!

Min dator är på rensning/ihoplappning i år igen. Funderade på att skaffa något nytt, men hittar ingen som har "allt", du vet. Det stör mig något alldeles. Så, dras med det gammla patrasket en stund till - om det är möjligt. Sen skriker jag snart vanilj glass (åt helvette med big-pack) med grädde och jordgubbar!

Det finns en möjlighet att jag till och med lämnar recidencet för det.

GODA NYHETER!!

Lever och är fri, still! Har till och med damsugit och städat upp, samt pratat lite mer med mamma som inte förstår mig allt för mycket & bara tjatar om framtiden och stressar mig orolig om sömlös. Istället dansar jag till can't make you love me by B och det är helt OK att retas. 

Men snälla ge mig inte mer att bita i just nu, jag tror inte jag klarar av det! Men är lite rädd för vad som skall ske. Jag vill vara närmare mina kära låtsasvänner, men är misstrogen och hemdlockar väldigt när man blir sparkad i magen så många gånger av den enda andledningen att man är ledsen, ensam och rädd för att ingen sätter stopp. För att någon nära gjorde sig överlägsen en ensam svag, med innre styrka sänkte vi oss själva.

Jag är pank, jag är blåst, spolad och skrubbad in på bara skinnet med värsta havssalet och det svider som fan! Lär mig lite mer genom att spela fia utan knuff, forlorar mot farsan en omgång, men bestämmer mig för att låna lite från hans inte helt... bra, men anorlunda recept i stället. Som vanligt utan fullkontroll över resultatet, mina expriment sätter bara dit mej själv, eller så är jag väl den levande ondskan själv.

Ge mig lite mer hightech symbolikens namn så att jag förstår den, plz! 

Idag blå-gul söndag, ger jag mig själv först lite kritik över hur opåläst och envis med att ohänga med i kurvor man kan vara, men bestämer sedan för att det är det som är charmen med just MIG. Ingen flagga i topp och tårta med röda bär i år häller.

Däremot steker jag en hamburgare delux på spisen och pappa ungssteker sockerkaka efter som vi har lite släkt på tröskeln (jag vill inte gå ut och heja). Den här dagen suger ännu mer i år, efter som jag blivit lite visare. Tänker amerikanskt men drömmer idag om italien och lite mera skönhet samt lite hjälp till storslagna och fantasifulla plåtningar in "tha garden" - place 2 be NO1! Om inte medelhavet är närmare. Åh. Vitt litet hus, fläder/citrus cider en egen kollektion remsandaler och en snäll katt samt min rosa stora sitt-kudde från Designers Guild, ver fan den nu är?

Vilket blaj, Elin Johanna Christin Nygren, Strålande, Gud har förbarmat sig, Kristen. En sådan grekisk latinska jag är, med ett "skott" till efternamn, namnet säger allt om mitt liv och jag tror inte på slumpen! Eller så gör jag det. Friheten som vi fick räcker inte till, inte mitt huvud häller, det gör däremot min bokhylla. Nu sneglar jag åter på den igen och funderar på att faktiskt... nej för fan, inte inför er i villket fall. Eller kan avslöja den stora ordspråksboken för er som inspererar mig och andra, men inte mer än så. Nu skall jag utöva konstarter på mitt vis.

- Tack för att ni älskar mig honeys, utan er vore jag en sådan loser!

Med pizza och mjölk. Visst är det ett cp-liv jag har, när jag inte gör något?! Jag vet... men det är inte helt sant, har ett nytt progekt, jobbar på ett nytt facebook album. Men lyckeli och vardagsdansrumsgolvet distraherar mig! 

Nu - käk!

Det jag gör är ganska fult, eller väldigt fult, det hela beror sig på. Men det skall tydligen gå långsammare nu förtiden och då kanske det är lungt att jag gör som jag gör ändå? Dessutom är andra ännu fulare!

Men jag ska jobba mig fram till att bli lite snällare. Är bitter, eftersom att jag anser att några av dem som satt mig i skit är av den typen som vetat bättre. Annars är jag orolig, min syster rynkar på näsan och beter sig skumt. Jag tron att något är ute efter mig eller med mig. Kanske dör jag i morgon, sånt kan man inte veta. Det blir så när man skall förminska människorna. Behåll det som har mycket och ta kål på dem som inget har? Eller skall man springa och gömma sig bakom en häxa? Hur mycket är jag värld i min värld, cash? Och i människovärlde? och typ är det det här det hanlar om? Min familj vill inte veta av mig.Man blir ju alldrig av med sin genaration, om man inte slår ut den. Det är därför jag lider så utav bara hettsinge. I guess. Detta innebär i princip att mitt nya jag är åter döende eftersom närstående häller frätande syra över mig och jag inte ens har ork att lämna in protesten, det är så sjukt så det finns inte. Fast jag är ännu sjukare, allt jag vill göra är att leka lite.

Skall ta en skogspromenad, det är så vacker i naturen.

Jag skall ta "nisse" (en släktklenod till gammal men vacker bil jag fått äran att köra runt bitter i) till fotvården snart. Värre pensionärs nöje får man leta lite efter!

Senare idag skall jag publicera en fin saga om pirater som jag skrivit.

Nytt försök. Men mina tankar helt osammlade och dagen framför mig är det svårt när telefonen ringer och vi svarar två samtidigt. Det är min syster och min mor. Det blir dubbla hälsningar. Det blir lite eko.  Det står väldigt still i huvudet. Jag är orolig för jag mår inte helt perfekt och jag sover dåligt, så att bloggen äntligen (?) får leva upp till sitt namn.



Vacker storasyster

Nu har jag har ett tungt erkännande och en bekännelse att göra.

Jag älskade att skämma ut mig och dansa tokfult i remsandaler med brannestam till RN'b på gute. Jag njöt av att skaka loss som en galning med johanna och lisa på bordet på en halvsnoffsig latino-klubb i covent garden. Jag garvade ihjäl mig när jag, linn och sofia tåg-dansade baklänges ut med textinspererad koregrafi till "up-side-down" från damrummet inför de fina tanterna med Dior-kassar på ett lyxigt varuhus. Jag hade roligare än på mycket länge när jag kom till "flashiga" china white i jodhpurs, undvek drinkbordet och körde som en galning till house-rytmerna så att stilettklackar, löshår och champangeglas fick backa några steg tillbaka.